En sådan dag
Hej!
Ja jag har en sådan där när livet känns lite jobbigt. Jag mår fint men min mormor gör det inte.
Fina rara Anette och Janne kommer och passa katter och hund nästa helg så jag kan åka till Finland och hälsa på min mormor, tack snälla.
Det blir fösta gången sen jag var 10 som jag inte sover hos mormor när jag är i Finland. Jag har försökt hälsa på henne minst 2 gånger per år och alltid sovit över hos henne, antingen i morfars säng när jag var liten (morfar fick ta gästrummet) eller som vuxen i hennes bäddsoffa. Det känns lite som en del av mitt liv som gett mig enorm trygghet nu försvunnit. Jag kommer nu bara besöka mormor några timmar dom få dagar jag är där. Och det kommer nog bli tuffare än tufft. När jag ringde henne och frågade om hon hemma så lät hon som om det var en gammal avlägsen släkting som ringde och fråga om man skulle ta en fika, lagom kärvänligt. Det är nåtti rösten som ändrats och jag är skräckslagen.
Inte nog med hon sjuk, jag mitt gamla ego går och är ledsen och tycker synd om mig själv för att hon snart kommer glömma mig. Min mormor är den enda som älskar mig villkorslöst och när livet har varit riktigt illa och jag känt mig så förbaskat rotlös har hon ändå varit där 140 mil bort och älskat mig, men nu håller hon på och glömma bort hur mycket hon faktiskt älskar mig och hur mycket jag älskar henne. Jag vet inte hur jag skall kunna leva utan henne, men antar att det går på något vis.
Jag hatar Alzheimers.
Dax och koka en kopp te och jobba vidare..
Ta hand om varandra och massa krams
