All posts in Alzheimers

  • Lördag

    © satu knape 2013 fotograf i östergötland linköping fashion

    Hej och gokväll!

    Sitter och arbetar.. efter att vart sjuk är dt mycket att ta igen och har en del att göra för övrigt.
    Fotade sjukt coola Antonia igår, jag är så himla nöjd, vill bara redigera alla bilder bums, men annat måste göras först.
    Vi var uppe på en vind här i Linköping som används som pigbostad, väldigt spoookie och väldigt härligt, helt fantastiskt utsikt! Men 6 våningar upp stentrappor var inte så spännande för assistenten Jonas att bära saker <3 som Kämpe sa, man kan inte älska någon så mycket, men det gör J ;).
    Antonias hår tog 2 timmar att fixa och hon hade enormt tålamod medan jag brände fingrarna på tången och snurrade hår. Sedan vaxades brynen in och fransar på. Blev riktgit bra. Skulle kunna göra detta jämnt!

    För övrigt händer inte så mkt, jobb, lite motion i solen och så.. Ser fram emot nästa vecka då jag har flera roliga fotograferingar och jag får besök till helgen. Behöver roas lite känner jag :)

    Pratade med min mormor idag, hon lät ovanligt pigg, så härligt att höra! Hon skrattade lite och kunde hålla konversationen helt okej :) Morbror var där så gissar det var en humörhöjare med. Fick prata med honom efter mormor,  han kommer på bröllopet! *lycka* och stannar ett par dagar extra. Mormor vill så gärna komma men hon orkar inte. Jag vet inte hur det kommer kännas utan henne där men jag får ta det för vad det är och ringa henne innan och efter. Jag vet att hon vill vara där och hon älskar J och ser så fram emot att han och jag skall gifta oss. <3

    Nä nu skall jag återgå till jobbet!
    Ha en skön helg!

    0 ingen har gillat inlägget.
  • Annandag

    20121226-191543.jpg

    20121226-191556.jpg

    20121226-191612.jpg
    hej!
    Snart dax att åka hem, skall bli skönt att komma hem till egna sängen och kunna göra vad man vill samtidigt som jag inte vill lämna mormor, man vet ju inte om man ses igen.
    Idag åkte jag mormor och j till stan och åt, vårat favvishak var stängt så blev kinakrogen ;) men lika mysigt iaf, fast jag blev ledsen eftersom mormor snurrar till det så och inte vet vart hon är, vem man är etc..
    Efter mat så hem till henne, fika lite :) har vart ledsen att jag inte betyder något för henne längre men beviset hänger där på väggen, det är jag och min mormor även om hon inte alltid minns det. Vid hennes säng ligger brev och kort jag skickat.
    Jag älskar henne så och avskyr att hon inte är som hon alltid varit, men hjon är fin iaf, och när jag kramat henne god natt så är det som om något blixtrar till och hon blir så himla glad och kramig!

    Ha en fin kväll!
    Krams

    0 ingen har gillat inlägget.
  • Tisdag

    Hej!

    Igår fotograferade jag sista studioporträtten innan jul, har lite on location kvar, men för övrigt skall jag nu göra klart allt jag har kvar att göra innan nästa år. Alla skall få sina bilder är min förhoppning, men vi får se! Lite folkhögskola och lite bröllopsbilder som måste bli klara först :)

    Från ett till annat, pratade med mormor i lördags, hon hade glömt mig.. när jag berätta att jag var Satu så sa hon ”ja just har funderat lite på om min dotter Päivi inte hade en dotter i Göteborg men jag kunde inte komma ihåg”. Jag tror inte jag är glömd för gott, jag är säker på att hon vet vem jag är kanske nästa gång, men det gjorde ont i hjärtat och jag hoppas verkligen hon vet vem jag är till jul. Men det är inte det viktiga att hon minns mig egentligen, det viktiga är att hon mår okej, vilket hon kanske inte gör. Tröstlöst. Så om det inte är Alzheimers vad är det då undrar jag som gör att hon inte minns, det är hopplöst att vänta ut och se och att veta att hon inte får korrekt medicin och behandling. Skitsjukdomar.
    I jul blir det iaf att gå till Sokeri Jussi för det önskade hon iaf i telefon. Det är stället vi alltid går till så gissar att något i minnet finns kvar.

    Nu skall jag häva i mig lite kaffe, på med broddar och unna mig lite motion, vilket jag inte gjort på veckor för att det vart så stressigt.

    Ha en underbar dag alla!
    Krams

    0 ingen har gillat inlägget.
  • Hata sjukdom

    Hej!

    Bilden ovan är från helgen i GBG, Tinna kom och blev sminkad på skolan när man skulle öva äldre, hon var väll inte riktigt så gammal och rynking som nödvändigt, men jag ville gärna hinna träffa och prata med Tinna :). Smink och fika, mycket härligt! Hennes Håkan har myror i brallan och ville dock inte fika för länge ;) Men glad att han kom och gjorde oss sällskap iaf :).

    Idag skulle mormor ha träffat doktorn, men han hade tydligen blivit sjuk. Detta väntande på att veta om hon skall börja ta Alzheimer medicinen igen eller inte är  olidlig, magen värker. En som har det värre är mormor, hon är supertrött och superförvirrad. Nu när jag ringde trodde hon att det var morgon. Hennes röst är så himla konstig. Jag saknar att ha ett normalt samtal med min mormor, om ingenting och om allt, om vädret, om livet.. men jag känner att jag alltmer måste hjälpa henne hitta ord och upprepa mig och nästan dalta, vilket jag verkligen inte vill.. jag blir så frusterarad. JÄVLA SKIT ÅLDERDOM!
    Igår ringde jag och berätta att vi bestämt datum för vigsel och hon var i stort sett oberörd.. inte likt min mormor.. Undrar vad hon tänker när hon funderar..stackars fina mormor, jag önskar du får må bättre snart <3 Jag älskar dig så himla mycket! Men snart ses vi, till jul.. det är skräckblandat.

    Annars är det mycket jobb, vill få allt klart innan jul, har många som väntar på bilder, jag är ju bara en person tyvärr :) Men snart så. I morgon är det fotografering hela dagen, skall bli kul, har lite ideer men hoppas vädret ute håller i sig.

    Ha en fin kväll alla!
    krams

    0 ingen har gillat inlägget.
  • Vilket veckoslut..

    Ja vissa dagar är bättre än andra.

    Kan väll berätta dom goda nyheterna först, Mormor har kanske inte Alzheimers, dokton har tagit bort hennes medicinering för att se vad som händer, får reda på mer i November, men just nu mår hon inget vidare.. men jag håller alla tummar att han har rätt och att mediciner och annat skall funka bättre. Det vore ett mirakel.
    I Torsdags skulle jag iväg och fotografera ett par barn med sina mammor, på vägen ringer jag mormor. Hon lät relativt okej, men sa att hon mådde illa och stx spydde hon mig i örat. Hon la på och efter en stund så ringde jag upp henne igen och då var hon helt snurrig, svamla och kunde inte komma på hur man larma. Fy fan vissa dar är det värre att vara så långt borta. Jag fick ringt Pekka iaf som ringde och larma och sedan åkte han hem till henne.
    Jag åkte och fotograferade, det gick bra även om focus var lite sämre än vanligt så var det inte mer jag kunder göra för stunden. Pekka ringde på kvällen och sa att hon sov och att dom inte visste riktigt varför hon mådde dåligt men helt enkelt att mediciner och annat gjorde henne snurrig. Jag vet inte jag.

    På fredag har jag fotografering igen och var tvungen ringa mormor men gjorde det efteråt. Då svamla hon i nattmössan, Jaana hade sagt att hon inte fick sova, sara med, och där var hon på linjen och satt och sov och svamla. Skall man behöva leva så? Varför finns ingen personal hos henne undrar jag.. Hon ville bara dö. Somna och aldrig mer vakna är vad hon önskar. Hon har gjort sitt tycker hon. Ja vad skall man säga ”Mormor lämna inte mig…”. Det är så jävla ovärdigt att behöva vara så ledsen och så ensam.
    Nu har jag inte pratat med henne på ett par dagar skall ringa henne i kväll, vill inte stressa henne med att oroa mig.

    Helgen har varit lugn, J har legat med influensa, och jag har när jag inte jobbat joinat i soffläge. Ätit för mkt godis, ätit för mkt chips, för mkt av allt.. så idag är det flytande föda och juicer smoothies i massa… Och detox efter det.
    Jani.. vardag, sorg, jobb. allt går i ett.
    Massa kramar

    0 ingen har gillat inlägget.
  • En sådan dag..

    Gick förbi brevlådan hem efter promanden (som förövrigt var uppfriskande stormig med ihållande regn), däri låg lite kort från släktingar i Finland, Grattis till förlovningen!
    Ett var från mormor så jag ringde henne.

    Jag ringde även mormor i början av veckan, då var hon djupt deprimerad över att inte kunna åka till sin svågers begravning, och jag förstår henne. Hon kände sig avundsjuk på sina systrar som kunde umgås och arg för att hon var förbisedd, för det var ingen som hade ringt. Och jag tror inte dom ringt faktiskt.
    Idag var hennes röst alldeles uppriven av all gråt. Hon var fortfarande djupt uppriven för hon inte kunde åka. Jag försökte att hon kanske kunde prata med Mika eller någon av mina kusiner för att se om dom kunde köra henne, men det ville hon inte. Så där är hon, så himla trött ledsen och jag tror hon känner sig grymt frusterad och förbisedd. Men det är så svårt för människor att läsa hennes tankar. Själv vet jag inte vad jag skall göra, jag vill faktiskt inte kontakta mina finska släktingar och säga åt dom att dom måste köra mormor, jag tror faktiskt dom drar ett väldigt tungt lass som det är. Tror dom hade erbjudit sig om dom hunnit.
    Jag är dock så ledsen att jag är så långt borta och inte kan ta bilen och köra henne.

    Hade inte mage och säga att vi bestämt prem datum för vigsel, för hon kommer troligen inte kunna vara med då heller. Inte för att jag gärna hämtar henne på flygplatsen personligen samma dag som bröllopet och kör henne tillbaka, utan för att hon inte orkar resa så långt.

    Ibland saknar jag min varma goa mormor så himla mycket. Jag vänjer mig aldrig vid denna lite arga ledsna dam som svarar…hata Alzheimers.

    Nu har jag babblat av mig.. låt oss återgå till arbete.

    Krams

    0 ingen har gillat inlägget.
  • En sådan dag

    Hej!

    Ja jag har en sådan där när livet känns lite jobbigt. Jag mår fint men min mormor gör det inte.
    Fina rara Anette och Janne kommer och passa katter och hund nästa helg så jag kan åka till Finland och hälsa på min mormor, tack snälla.

    Det blir fösta gången sen jag var 10 som jag inte sover hos mormor när jag är i Finland. Jag har försökt hälsa på henne minst 2 gånger per år och alltid sovit över hos henne, antingen i morfars säng när jag var liten (morfar fick ta gästrummet) eller som vuxen i hennes bäddsoffa. Det känns lite som en del av mitt liv som gett mig enorm trygghet nu försvunnit. Jag kommer nu bara besöka mormor några timmar dom få dagar jag är där. Och det kommer nog bli tuffare än tufft. När jag ringde henne och frågade om hon hemma så lät hon som om det var en gammal avlägsen släkting som ringde och fråga om man skulle ta en fika, lagom kärvänligt. Det är nåtti rösten som ändrats och jag är skräckslagen.

    Inte nog med hon sjuk, jag mitt gamla ego går och är ledsen och tycker synd om mig själv för att hon snart kommer glömma mig. Min mormor är den enda som älskar mig villkorslöst och när livet har varit riktigt illa och jag känt mig så förbaskat rotlös har hon ändå varit där 140 mil bort och älskat mig, men nu håller hon på och glömma bort hur mycket hon faktiskt älskar mig och hur mycket jag älskar henne. Jag vet inte hur jag skall kunna leva utan henne, men antar att det går på något vis.
    Jag hatar Alzheimers.

    Dax och koka en kopp te och jobba vidare..
    Ta hand om varandra och massa krams

    0 ingen har gillat inlägget.