Idag

Hej..

Låt mig presentera Franschi.. hon är min lilla katt.. just nu är hon inte så liten mest burrig och alldeles underbar. Jag har vänner som brukar skratta åt mig och kalla mig galna katt-kvinnan och ja det är jag, dom är mina små bebisar. Och dom ger mig väldigt mycket tröst i stunder som just nu. Eller är det så att dom håller mina tankar upptagna med att mata, klappa, se på, leka med? ;)
Jag vill säga tack till alla som hörde av sig igår på sms och här.. TACK! Kände mig inte lika ensam längre.
J kom hem efter jobbet och satt tålamodigt och lyssnade på mig medan jag frenetiskt grät och babblade, tack ängel!

Pratade med mormor senare på kvällen när hon var klar med att berätta ”nyheten” för sina barn. Hon låter samlad, men jag gissar på att det någonstans handlar om att inte göra människor ledsna. Min mormor är ett finskt vinterkrigsbarn med väldigt mycket skinn på näsan, lite för mkt ibland misstänker jag, jag tror det hade varit bättre om hon hade tillåtit sig att bara bryta ihop och komma igen. Och att hon delat med sig av sina hemligheter och hemskheter som jag vet finns där eftersom hon faktiskt, kanske beroende av sjukdom, börjat berätta lite om sig själv och sin familj. Hennes historia är hennes historia, kanske berättar jag mer om den men det blir i privata inlägg för bara mina närmsta.

Iaf så pratade vi en stund, jag grät lite, hon tyckte det var jobbigt och försökte förmedla en av sina kontakter, dvs vårdare som kunde prata lugnande med mig.. haha.. ja stackars mormor inte nog med att man sjuk man har en hysterisk egotrippad dotterdotter osså. Jag förklarade att jag så gärna ville vara där och finnas för henne, ge henne en stor kram och prata med hennes doktor, allt sådant man gör som nära anhörig om man bara bodde någonstans i närheten. Då sa hon att vi kan kramas ändå och tog luren och la den någonstans gissningsvis i naveltracken och kramade om.. plötsligt hör man ”opps.. nu om du säger något hör alla det för jag råkade komma åt högtalarknappen..” sedan började den vanliga förvirringen med att få av det och om jag hörde henne etc.. hihi.. ja hjärnsjukan måste vara lite lustigt ibland.. gamla damer som pratar med telefonen i naveln och kramar om sig själva.

Oj jag skulle bara skriva lite kort idag men det vart visst en novel igen..
Idag känns det inte bättre men lite lågmäldare, tårarna rullar lite saktare. Jag skall dricka upp mitt kaffe och ta en lång promenad med en bra ljudbok..

Ta hand om varandra, och massa kramar